Kapittel 24

Jonas såg plötsligt en stor skugga framför sig en bit bort. Efter ett antal sekunder var han borta i den stora skuggan som var en stor snödriva, som att åka in i en bergvägg med små kristaller som skar i mot den mjuka huden i ansiktet.

Jonas vaknade och det var ett dimmigt dunkel utomhus. Gabriel låg i jämte honom kall och frusen. När han kollade upp såg han hur stor backen hade varit och hur fort han hade åkt. Blodet droppade ner i från ett sår i hans ansikte och ner i snön, han såg hur mycket blod där låg. Där Gabriel låg var det mjuk fin snö och han hade inte en skråma i ansiktet Han var så fin där han låg. Med sin lilla taniga kropp så såg det ut som att snön började sluka honom när snön lade sig mer och mer över Gabriel.

- Aj! En helt ny smärta spred sig i hela kroppen när Jonas såg att benet stack ut på baksidan av vaden. Jonas hörde något knastra i snön bakom honom. En man i medelåldern kom fram till Jonas. Jonas var iskall om fingrarna och benen. Den främmande mannen lyfte upp Jonas på axeln, Tog Gabriel i famnen och bar in dem i sitt huset. Mannen frågade vad Jonas hette och Jonas svarade på frågan, reste sig upp och satte sig på soffan som han legat i. Kasper hette mannen som svarade på frågan och satte sig bredvid Jonas och gav honom den varma koppen med choklad.

Tanken knäckte Jonas när han undrade var han var någon stans. han hade ingen aning. Jonas kände inte heller av någon smärta i benet längre. Dem pratade med varandra och Kasper var läkare.

Du hade tur att jag hittade dig.

- Jag är ledsen att behöva meddela att...

- Vadå?! Svarade Jonas.Gabriel lever inte längre. Sa Kasper

- Gabriel lever inte längre. Sa Kasper

Det närmaste sjukhuset låg fyra mil härifrån.

- Han var i princip död redan när ja hittade er.

Om jag inte hade hittat dig så hade det nog varit ute med dig. Jag vet inte hur det kommer gå för dig nu heller, ja har inte rätta botemedlen till dig och

din infektion.

Det kom som en chock för Jonas han trodde verkligen att Gabriel skulle klara sig. Jonas fäste blicken på Kasper och tänkte på hur bra han hade det i enahanda och längtade tillbaka till sin barndom när han hade det så tryggt med en massa regler. Jonas kände ett kraftigt stick i benet och Jonas hann inte tänka innan hans ögon slocknade och föll livlös ner på soffan.