2 statare som bor på en gård har
några oxar och det är i den mest svåraste perioden vid denna tiden
på året att skaffa mat åt djuren på grund utav att det är så
lite gräs och det är höst. Dem 2 statarna var arga för att oxarna
dog. En oxe klarade sig och fick stå ut med många olika tortyrer.
Dem 2 statarna slog oxen med piskor tills den stupade. Oxen orkade
inget mer. Oxen hade inte fått ngn mat och därför var den utmattad
och slö. För att få fart på oxen så var dem 2 gubbarna tvungna
att ta till med det hårdaste dem kunde. Dem 2 statarna tog enris och
lade runt den utmattade kon och tände eld på riset. Då fick oxen
en rusning och gav sig iväg men stupade efter bara 10 meter. Den
utmattade oxen bara låg där. Oxen låg där i 2 veckor men den ena
gubben tyckte lite synd om oxen och gav den mat varje dag. Men till
slut dog oxen.
Den här novellen som är skriven av
Ivar lo johansson tycker jag är bra men den är sorglig och det är
djurplågeri som dem två gubbarna håller på med. Denna novellen
utspelar sig på åkern när statare behöver hjälp på åkrar och
annat med hjälp av djur.
Likheter i mellan denna novellen och
dem 2 andra novellerna är att det är fattigt. Dem är skrivit på
ett gammalt sätt. Dem har också på ett sätt skrivit i samma
miljö.
