Ivar lo Johansson

2 statare som bor på en gård har några oxar och det är i den mest svåraste perioden vid denna tiden på året att skaffa mat åt djuren på grund utav att det är så lite gräs och det är höst. Dem 2 statarna var arga för att oxarna dog. En oxe klarade sig och fick stå ut med många olika tortyrer. Dem 2 statarna slog oxen med piskor tills den stupade. Oxen orkade inget mer. Oxen hade inte fått ngn mat och därför var den utmattad och slö. För att få fart på oxen så var dem 2 gubbarna tvungna att ta till med det hårdaste dem kunde. Dem 2 statarna tog enris och lade runt den utmattade kon och tände eld på riset. Då fick oxen en rusning och gav sig iväg men stupade efter bara 10 meter. Den utmattade oxen bara låg där. Oxen låg där i 2 veckor men den ena gubben tyckte lite synd om oxen och gav den mat varje dag. Men till slut dog oxen.

Den här novellen som är skriven av Ivar lo johansson tycker jag är bra men den är sorglig och det är djurplågeri som dem två gubbarna håller på med. Denna novellen utspelar sig på åkern när statare behöver hjälp på åkrar och annat med hjälp av djur.

Likheter i mellan denna novellen och dem 2 andra novellerna är att det är fattigt. Dem är skrivit på ett gammalt sätt. Dem har också på ett sätt skrivit i samma miljö.